Så var det juni.

Hemma och myser, för ovanlighetens skull. På riktigt. Ordagrant. 

Spenderat de senaste timmarna med att städa och diska, städat bort allt äckliga pollen som lagt sig som en hinna över hela lägenheten. En påminnelse att jag övergett den, för något bra. För kärleken. Men ändå, hemma är ändå hemma. 


Disken var otroligt färgglad, ruskigt otroligt. Köpte hem plast"porslin" för alla mina barn, de få gångerna de är här. Diskade även de nya fina glasen jag fått av Elin och Emelie. Fina vänner. 

För övrigt då? Humöret går upp och ner, för ovanlighetens skull. Huvudet  hänger inte med alls längre. Missar vad det är för dag, datum, vecka. Tidigare hade jag full koll. Nu noll koll. Behöver minsann fylla min vardag igen med massa behövligheter. 

Ett galet osammanhängande svammel och massa info. Men ändå ett bevis på att jag fortfarande lever, att mina blommor mot alla odds fortfarande lever trotts avsaknad av vattning de två senaste veckorna. 

Tack alla fina nära för att ni finns. Tusen tack! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0