Det som känns värst med att bo själv är ändock min säng. Min älskade säng, sängen som jag kommer behålla tills den dagen man till slut sover på golvet på lite tyg för den blivit så gammal och sliten. I-landsproblemet här är det faktum att man har ju sin sida, det har ju alla. I och med det så förblir den andra sidan alltid orörd. Den bäddas om samtidigt som min sida men den används aldrig. Sängkläderna har fortfarande vecken kvar när det är dags att byta, sängkläderna är fortfarande rena. Förstår ni? Att jag står månad ut och månad in och bäddar om en "ren" säng, för det är ingen som sover i den. 
Det är nog mitt allra största problem med att bo själv, ett riktigt onödigt smått problem men det stör mig ändå något så grymt mycket varje gång jag bäddar om. Men en vacker dag så kanske den där sidan mot väggen blir använd, en vacker dag så kanske de känns bra att byta dess sängkläder. En vacker dag...