Den senaste tiden har varit fylld med de som kommit att ligga mig närmast hjärtat. Massa tok och utflykter! Så galet trevligt så hälften vore nog. Men det är väl kanske så livet ska spenderas trotts allt? Känns som att det lilla kaoset som finns kvar i mitt liv inte är sådär jätte vesäntligt om man slår ut det i det stora hela. 

Jobbet rullar på, känns kalasbra och går kalasbra! Ungarna verkar uppskatta mig, men börjar bli allt mer kluven hur jag ska göra med detta. Vill stanna inom detta men på vilket plan? Hmm.. 

Den som lever får se!