Hur många känner känslan när de kliver innanför dörren "borta bra men hemma bäst"? Ganska så många eller hur? Men jag har aldrig riktigt fått den känslan. Förens nu. Hallen är så underbart perfekt, visst lite småpill kvar att göra men ändå. Jag får den känslan nu, hemma bäst. Spelar ingen roll att det mesta är lite fallfärdigt just nu, inget känns sådär helt hopplöst som det kändes för bara en vecka sedan. 
Slog tillochmed på stort och köpte hem två knippen tulpaner och ställde på bordet, just för att det passade in helt plötsligt. Hallen gjorde underverk med hela alltet i lägenheten. Allt blev att höra ihop! Och visst, ja jag vet att hallen såg för jävlig ut det senaste halvåret, klart man får ångest av de blå halvrivna tapeterna. Men ändå. Allt blev så mycket bättre! 
Här ovan ser vi work in progress. Det var inte ens färdigt än här och då kände man redan hur otroligt mycket bättre det var. 
Nu är den nästintill komplett! Det lilla som ska göras är att lampknapparna ska rustas upp (därför saknas dom på bild.) och listerna samt dörrarna ska målas vita igen. Jag är så galet nöjd att det tillochmed trillat en och en annan lyckotår. Såpass mycket en hall kunde göra egentligen, är det inte knasigt?