Min nya vardag.

Hello friends! 

Förra veckan var ju menad att bli en bloggvecka, jag var så taggad och hade det mesta klart i huvudet. Men sen kom livet liksom i vägen. Ordentligt denna gången. 
 
Tisdag 30 maj åkte jag till vårdcentralen för att göra glutenintolerans test. Där passade de även på att ta tre till tester för laktos, magvirus och hormoner. Läkaren jag fick träffa var suverän då han var fast besluten om att ta reda på vad som kan orsaka att jag haft så ont i magen. 
 
Jag satte mig i bilen och åkte därifrån, hann inte många meter innan de ringde tillbaka mig för att göra ett urinprov. Väl tillbaka fick jag sätta mig ner och vänta på provet. Efter ett par minuter kom läkaren ut igen och sa med bekymrad röst "har du sockersjuka inom familjen?" Och redan där förstod jag. 
 

Jag fick fint åka hem, men först så åkte jag till jobbet och hämtade mina saker och försökte så lugnt och sansat jag kunde (amazing för att vara jag va?) berätta vad som höll på att hända. Sedan åkte jag hem och väntade på Johan då jag fick remiss till akuten i Falun och jag fick INTE köra själv. Mitt blodsocker låg skyhögt. 

 
Väl i Falun fick jag komma in relativt snabbt och ta ytterligare tre prover. För att de ville se det som läkaren såg, de ville utesluta alla möjligheter till att det bara var en tillfällighet. Efter en halvtimme så kom min läkare där tillbaka och sa "ja, du har diabetes.". Då bröt jag ihop, jag var inte chockerad om jag ska vara ärlig. Men det var så mycket att ta in den dagen. 
 
Jag fick lämna ytterligare fyra prover för att de ska kunna fastställa om jag har typ 1 eller typ 2, har ännu inte fått svar på dessa. Sedan blev jag inlagd över natten för att smälta det hela samt träffa diabetesläkare och sjuksköterska. 
 

Jag hade suveräna akutsköterskor och nattsköterskor. Stor eloge till dessa kvinnorna! 

 
Diabetessköterskan träffade jag redan samma dag, hon ville visa att hon fanns där och att de inte struntade i mig, vilket var väldigt fint gjort! Och stackars Johan fick bara infinna sig i allt detta, men han fanns där för mig när det kändes som att världen rasade totalt. Min fina karl! 
 
I onsdags så skrevs jag ut efter att ha träffat diabetessköterskan än en gång samt träffade diabetesläkaren sedan började den nya vardagen med medicin och tabletter. Som jag skrev tidigare så vet vi inte helt hundra vilken typ jag har, men jag vårdas för typ 2. Jag som alltid varit rädd för blod och stick i fingret och allt sådant skulle nu alltså sticka mig själv i fingret med min nya vän blodsockermätaren. Jag är inte tvungen, jag kan inte göra någonting åt det, men i början så var det bra för att se att det gick ner. 
 
Jobbet och kollegorna har varit otroliga i detta! Jag sjukskrevs en vecka för att landa i detta och vänja tanken så gott det går. Det tackar jag dom tusen gånger om för!
 

I skrivande stund ligger mitt blodsocker på 13,4. Vilket är lågt för att vara jag på morgonen hittills. 

 
Jag har varit arg, jag har varit ledsen, jag har mått fruktansvärt dåligt av tabletterna. Jag kan inte göra någonting åt saken, men det är fan inte rättvist. Det är en orättvis sjukdom som i mitt tycke inte bör finnas. 
 
Så välkommen min nya vardag, min vardag med diabetes. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0