Laddat batterierna ett tag nu, tagit itu med en hel del. 

Just nu sitter jag hemma i soffan och börjar allvarligt tro att jag kommer växa fast, tokigt värre. Haha! 

Har för övrigt klippt på luggen igen (vet dock inte om jag skrivit om det tidigare? Men misslyckades fatalt med den tidigare!) och denna gång ser den ändå acceptabel ut! 

En snabb uppdatering men då vet ni att jag lever och skriver än! 

Dagen började halvdåligt, de gick över till smått ångest. Nu har det slagit om till rent hat och aggression. Så för er som vill mig något idag, ni vet vart jag bor. För er som inte vet vart jag bor? Ni får vänta tills detta vänder. För idag tycker inte ens jag om mig själv. 

Morgonen började med att jag trippade upp och körde Elin till jobbet, sedan hem igen. Kikade lite på tvn sen ringde mamma. Skuttade ut i bilen och åkte ut till Sunnan igen och följde med henne, mormor och morfar till Falun. 

Satt i bilen en timme ca och väntade på att mormor skulle bli färdig vid doktorn sen tillbaka till byn. 

Vad ska du göra i helgen? Något man får planka in på? Haha 

Efter en vädjan på sms om att uppdatera bloggen så känns det som min plikt. 

Vad jag ska skriva dock är en stor fråga, frågan med stora F. Finns så mycket att berätta, men ändå ingenting. Vad avgörs när man ska eller inte ska dela med sig? 

De senaste veckorna har varit en rejäl berg- och dalbana. Upp och ner, hit och dit. Vilket ni fick en snabb punktering om i förra inlägget. 

Jag har gjort ett slags personlighetsombyte. Insåg att det var på tiden, man kan inte gå runt och vara snäll till vänster och höger när man ändock inte får något i gengäld. Jag är fortfarande gamla Madde men dock med mer jävlar anamma. Från och med nu kan man inte sätta sig på mig längre, jag lägger mig inte mer. Jag prioriterar mig själv framför alla andra och ser till att jag mår bra. Sen jag gjort denna ändring har det varit både sura och glada miner, men jag tänker inte bry mig mer. Så länge jag vaknar varje morgon med känslan att jag mår bra så kan jag garantera att ni kommer tycka om mig mer, jag kommer vara mer glad. För det är så det är! Sen jag bestämde mig så har jag mått kanonbra! Visst det har sina dippar men vad har inte? Jag älskar mitt nya jag, det jaget som inte styra av rädsla och av andras tankar och tycke. Naket och ärligt. 

Så här kom det en uppdatering, ett naket och ärligt inlägg om precis hur jag känner mig, om hur jag mår. Om hur jag ska vara on top of the world. 

Jag är numera inte tillsammans med K, det var ett tungt beslut men det bästa för oss båda. 

Jag har sökt en herrans massa mer jobb och varit på intervju. 

Jag har badat en massa. 

Jag har skrapat upp mitt knä för en vecka sedan (gör fortfarande ont!)

Jag har varit husvakt. 

Jag blev senast igår attackerad av en spindel och en mal. Traumatiserad för livet. 

Mitt liv fortsätter att gå i 100km. Oroa er inte, jag har bara en herrans massa saker för mig hela tiden för att tiden inte ska stå stilla.