Tisdag och solen skiner! Vilket känns suveränt, varit lite väl mycket regn nu senaste veckan. Senaste tiden när jag tänker efter, så solen är faktiskt oerhört välkommen.
Borstade Charlie i närmare två timmar igår, pust säger jag bara. Ännu mer pust sa jag imorse när han strök sig mot mig innan jag gick till bilen, ni ser ju hur fin jag blev att se ut... Usch vad jag längtar tills den här hårlossningsperioden är över!
Nu ska jag till och jobba, vi höra och ses senare hörni!
Så var det söndag, slutet på veckan. Johan jobbar och barnen är vid sin farmor sedan igår. En annan har tvättat, bäddat om barnens sängar, bytt kattsand, ätit lunch hos mamma och pappa, börjat klippt gräset. Kom ungefär halva gården sen började det regna ganska så ordentligt. Men nu skiner solen igen så ska nog skynda mig ut och klippa färdigt.
Ärligt talat skulle jag nog helst av allt krypa ner i sängen och starta en film på datorn och låta dagen ta slut. Men jag är ju inte riktigt klar än med dagens bestyr, så får glatt göra klart sedan får jag förhoppningsvis krypa ner.
PS, med detta inlägg har jag klarat en bloggvecka! Wihoo! Jag har slutat att skriva ut när jag bestämt att jag ska ha en då jag oftast inte klarar det då, men denna vecka har det kommit inlägg varje dag!
Överväger på att göra juli till en bloggmånad(?!), tror vi jag klarat det?
Så var det lördag, vilket allt som oftast betyder Plan With Me på min youtube. Lika så denna lördag! Dock så laddades den upp inatt. Så den kanske räknas till fredagen? Men hur som helst!
Tänkte dela den här, länge sedan jag gjorde det men nu är det dags!!
Äntligen har jag fått börja i den nya kalendern, så efter idag och imorgon hamnar den gamla på hyllan och blir till ett minne. Ett otroligt minne! Som jag älskat den, som jag älskat allt som haft med den att göra. Alla klistermärken, alla minnen, alla händelser som skett under årets gång.
Fredag och ledigt, solen skiner och himlen är oskyldigt blå. Men det ska regna senare, det regnar alltid på midsommar, slår aldrig fel.
Men igår då, jag fick ett sms när jag var på jobbet från J om att han köpt födelsedagspresent till mig. När jag väl kom hem så fann jag detta på köksbordet:
En jättefin bukett, en otroligt fin tavla som passar oss som handen i handsken och... en... MacBook!!!!!!!! Jag har velat haft en så länge, alltid sagt "en vacker dag..". Så sjukt tacksam!
Den är såå fin, jag förtjänar den inte! Haha. Men bara buketten, tavlan och smset där han beskrev varför jag får en tidig födelsedagspresent hade räckt långa vägar, han är så galet fin min karl! Tänka sig att jag har turen att få dela mitt liv med honom, att jag om tre veckor förbereder den lyckligaste dagen i våra liv, att jag ska få ha honom för evigt!
Torsdag i all ära, som alla andra dagar. Eller något åt det hållet!
Hur som haver så har jag ju glömt att visa er hur det går för mina plantor hemma här i torpet, eller stugan, eller huset.. slottet kanske? Skämt åsido. Men de lila har skjutit iväg som tusan! Jordgubbarna (bubbbubbarna som jag så fint kallar dom!) börjar växa på sig och mogna, snart kan vi ta vår första smakbit! Som jag längtar!
Sommarn är här, för första gången på länge uppskattar jag den. Även fast jag inte är ett fan av värmen.
Som ni kanske förstått så har denna vecka bestått hittills utav tidsinställda inlägg, som det tidigare idag. Mitt liv har förenklats en gnutta sedan i måndags när jag var vid doktorn för jag fick en knapp!
Alltså behöver jag inte sticka mig i fingret lika mycket längre, egentligen inte alls när som knappen fungerar till 100%. Vad my ler lättare alllt blev nu, ärligt.
Så var det onsdag, redan! Halva veckan har nu gått, ännu mindre egentligen. Eller nej, halva. Denna vecka jobbar vi ju bara fyra dagar av fem. Skönt ändock att starta med en kort vecka, då jag varit sjukskriven som sagt mellan 30 maj - 18 juni.
Än en gång hade jag tänkt tillägna ett inlägg till min underbara diabetes. Ni ska se att innan de här är färdigt så har denna bloggen förvandlats till en sådan blogg, där allt handlar om det. Men det är ju var mitt liv handlar om just nu, diabetes.
Så lite som jag vill vara sjuk så måste jag ju ändå fortsätta att acceptera det. Fast jag vet inte om jag vill kalla det för att jag är sjuk heller. Jag har fått en släng av diabetes helt enkelt. För så länge jag håller koll på det hela och tar mina sprutor så är jag ju så frisk som jag kan bli. Eller något åt det hållet.
Det här med att sticka i fingret börjar bli tjatigt och tröttsamt. Se på mig, jag gnäller redan efter tre ynka veckor? Efter tjugotvå dagar.. Men till mitt försvar är det mycket stick som tas, mellan 6-10 stick om dagen. Vissa mer! Som i söndags när jag tog denna bilden ovanför, det krävdes två stick för att få till det där värdet. Eftersom ibland när man sticker kommer det inte tillräckligt med blod. Eller jag har kanske för dåligt tålamod helt enkelt? Men ni ser ju skillnaden på dropparna. Det ena syns knappt! Så då får jag glatt sticka om.
Måste ändå ha i bagaget att jag ändå får till det hela, det håller sig där det ska. Vissa dagar. Men oj vad jag saknar att få äta vad jag vill när jag vill...
Så var jag tillbaka än en gång, tänkte faktiskt dela med mig för första gången på länge av mitt sims-spelande. Gjorde en video här förra veckan tror jag det var om jag inte missminner mig. Hur som, simmen finns inte längre då jag råkade radera henne, men videon finns så tänkte ändå dela med mig som sagt.
Ny vecka nya tag, nu är jag äntligen tillbaka på jobbet. Så då det mesta går tillbaka till det vanliga idag så tänkte jag göra ett tappert försök till en ny bloggvecka, låter det bra?
Först ut så tänkte jag idag blogga om mina sprutor. Kul samtalsämne va? Jag vet att det första jag sa när jag fick min diagnos var "jag tänker inte bli min sjukdom!" Men jag har insett att min sjukdom är ju en del av mig. Kommer vars det för resten av mitt liv, så det är kanske bara att gilla läget? Så jag tänkte att jag kommer starta upp en ny kategori här på bloggen, än en gång, och skicka dit allt som har men diabetesen att göra.
Jag var iväg i fredags iallafall till Apoteket och hämtade ut ett sådant kärl som man ska förvara nålarna i. Det var nästan lite skrattretande vilken liten hink hon gav mig.
Till vänster på bild ser ni en lingonsyltsburk, inte alls stor. Då var den hinken ännu mindre. Jag har använt lingonsyltsburken hittills att förvara nålarna. Men när de väl ska slängas måste de ju vara i såna hinkar. Men jag vet inte riktigt, jag använder ungefär 50st nålar i veckan. Visst vet jag att man kan använda dom fler än en gång, men det rekommenderas inte. Ärligt så tänker jag nog heller inte göra det. Jag tycker det gör ännu för ont även när det är en ny, då vill jag inte känna hur de känns med en redan använd nål.
Det jag försöker komma fram till är att en sån burk fyller jag nog ganska så snabbt ändå, varför kan man inte få en större sådan som de har på sjukhus för? Ska undersöka saken om man kan få en sån. Annars kommer jag ju springa ihjäl mig med de där hinkarna.
Det blev visst inga bilder tagna idag, så kan det bli. Nu är det kväll på riktigt, snart dags för sängen. Men först tänkte jag faktiskt ta tillfället i akt och skryta lite. Har nämligen laddat över mina blodsockerprover till diasend, ett program, och det ser riktigt bra ut ändå!
Har på senaste tiden legat mest på det gröna, inte ett enda lågt värde än. Dock fick jag en känning när jag låg på 5,0 men dagen efter så låg jag på 4,7 utan att ens märka det. Konstigt sånt där!
Idag har jag bara hållt mig inom det gröna, vilket känns helt amazing! Heja mig!
Helgen börjar lida mot sitt slut, lika så jag. Att jag är slut alltså. Den här värmen är ju lite jobbig om jag får säga det, påfrestande skulle jag även vilja säga. Sjukt påfrestande!
Nåja, helgen har spenderats med Johan och Theodor, idag kom Tindra hem en sväng också och umgicks med oss innan det var dags för de små att åka till sin mamma, men de är tillbaka nästa helg igen!
En annan roar sig med snapchat filtren, som vanligt mer eller mindre. Ska snart skutta in i bilen och åka mot moran och faran, det är grillkväll på schemat som jag förstått det. Får se om jag delar nå bilder från den, säkert. Kanske inte. Vem tusan vet?
Även om jag kanske inte delar videos här, samt inte uppdaterat så jättebra med bilder, så finns dom fortfarande på youtube!
Så sök på min kanal på youtube "PlanMaddie" så kommer det garanterat upp videos om ni är intresserade!
De uppskattas faktiskt och jag är nu uppe i 36 st prenumeranter som hänger med mig där. Lägger faktiskt ner ganska så mycket tid på det, det är ju trotts allt min enda hobby. Att göra egna kit, att leta digital art, att skriva ut och skära ut. Att filma, redigera och ladda upp. Att fota och redigera en bild till videon. Det tar som sagt sin lilla tid men jag älskar att göra det!
Så var denna dag till sin ände, eller hur tusan man nu säger det. Herremingud vad varmt det varit idag, ärligt. Det är fortfarande närmare tjugo grader utomhus och klockan är nio på kvällen. Smäller av!
Åstadkommit det mesta idag som jag hade tänkt mig, diskat som en tok nästan hela dagen. Tvättat, klätt av soffan och tvättat de, lagat våfflor, osv osv. Det enda jag inte hunnit med är att klippa gräset, skulle väl kunna gå ut nu i och för sig men det är ju fortfarande så sjukt varmt även fast solen gått ner. Inte klokt!
Tror jag ska mysa ner mig i soffan och bara vara resten av kvällen. Eventuellt spela lite Sims, funderat på att kicka liv i den kategorin här på bloggen. Mest bara för att dela bilderna. Men vi får se! Ska göra om lite bland alla kategorier iallafall. Behöver inte ha en video kategori per år, räcker med en total. Om ni förstår hur jag menar?
Lördag, en solig dag. En bra dag, förutom det faktum att jag har haft huvudvärk sedan igår, vet inte riktigt varför den vägrar släppa. Nåja.
Nu har vi äntligen installerat torktumlaren så först ut var kuddöverdrag och filtar från soffan, idag ska själva sofföverdragen tvättas och torktumlas. Jag vet att det kryper lite men hur ska man annars få bort allt hundhår? Blir lite galen här hemma.
Hittills idag har jag diskat, tvättat och nu ska jag snart laga lunch, resten av familjen är i off-läge. Likt Molly här ovanför på bilden! Älskar stilen hon har, att hon dessutom tycks sova som en Gud gör det lite mer roligt.
Igår kom det, paketet från H&M! Barnens bröllopskläder, mitt någonting gult. Vi har nämligen tema, sommarfin med inslag av gult.
Nu börjar det närma sig, bara trettiotvå dagar kvar! Ska bli så sjukt spännande! Något som går över mitt förstånd är att från första början så var det meningen att vi skulle gifta oss redan nu på lördag. Hur galet!? Men eftersom det blev krångel med papperna när vi flyttade så vi fick beställa nya så flyttade vi det hela. Vilken tur ändå när livet tog denna vändning?
Så var det måndag, start på ny vecka. Ännu en vecka hemma. Börjar bli lätt rastlös, men promenaderna håller i sig. Lite längre för varje dag går vi nu, jag Charlie och Johan. Här om dagen gick vi till badet så Johan fick se hur det såg ut där.
Det är något magiskt när det är lätt dimma på sjön, lite Ronja Rövardotter eller barnen i Bullerbyn över det hela.
Vad som väntar idag det vet jag inte, Johan åker iväg och jobbar efter en vecka hemma med mig. Så som sagt ingen aning.
Så har andra dagen med sprutor nått sitt slut, det har gått över förväntan! Idag var jag även till jobbet en sväng och tjålade av mig lite. Det är skönt det också!
Sitter för tillfället och planerar biodate med Emma, vi ska troligtvis gå och se "Ingenting och allting", tror den kommer vara asbra!!
Livet börjar återgå till det normala sakta men säkert, så normalt det kan åtminstone. Om två veckor är det vardag på riktigt för då börjar jag jobba igen, det ska bli skönt vill jag lova!
Nu ska vi mysa ner oss i soffan och kika på film, min framtida man och jag.
Så var det onsdag, mitten på veckan. Men just nu så märks det inte av då jag är hemma. Varit hemma sen i tisdags förra veckan, så dagarna spelar liksom ingen roll just nu.
Ute blåser det nästan storm, det gör det inuti mig just nu också. Ska alldeles strax sätta oss i bilen och styra kosan mot Falun än en gång. Har packat om jag blir kvar, men hoppas att jag får åka hem. Det är bara att bita ihop och trycka in den där sprutan i magen.
Med handen på hjärtat kan jag erkänna att jag är nervös. Skrivit upp en massa frågor som jag vill ha svar på.
Det är tufft att ställa om sitt tänk för att en vecka senare få lov att ställa om sig igen. Men det ska gå bra, det kommer att gå bra. Det vet jag ju! Men kan ändå inte undgå att vara nervös ändå..
Jag har börjat landat nu, har än så länge inte gråtit en tår idag. Jag är ju en såndär känslomässig typ jag.
Igår ringde de om provsvaren, så imorgon ska jag åter till Falun. Jag ska lära mig om sprutor och insulin. För jag har typ 1.
Jag grät ganska så bra igår, vilket kanske är förståeligt? Jag vet att det hjälper inte att gråta, men det hjälper då definitivt inte att låtsas som allt är bra när det inte är det.
Jag har den senaste veckan sagt "jodå!" När folk frågat hur jag mår, men igår bytte jag ut det ordet. Nu svarar jag "det är åt helvetet men vad kan man göra åt saken?". Jag är okej, men för det betyder det inte att situationen är okej. Jag måste få må skit nu, jag måste erkänna det högt och tydligt så det kan bli bra. Jag vet att bara jag kommer in i det så är det vardagsmat. Men just nu så är det skit.
Just nu fokuserar jag mest på lurvtussen på bilden och på att acceptera, än en gång, att jag fått en diagnos.
Förra veckan var ju menad att bli en bloggvecka, jag var så taggad och hade det mesta klart i huvudet. Men sen kom livet liksom i vägen. Ordentligt denna gången.
Tisdag 30 maj åkte jag till vårdcentralen för att göra glutenintolerans test. Där passade de även på att ta tre till tester för laktos, magvirus och hormoner. Läkaren jag fick träffa var suverän då han var fast besluten om att ta reda på vad som kan orsaka att jag haft så ont i magen.
Jag satte mig i bilen och åkte därifrån, hann inte många meter innan de ringde tillbaka mig för att göra ett urinprov. Väl tillbaka fick jag sätta mig ner och vänta på provet. Efter ett par minuter kom läkaren ut igen och sa med bekymrad röst "har du sockersjuka inom familjen?" Och redan där förstod jag.
Jag fick fint åka hem, men först så åkte jag till jobbet och hämtade mina saker och försökte så lugnt och sansat jag kunde (amazing för att vara jag va?) berätta vad som höll på att hända. Sedan åkte jag hem och väntade på Johan då jag fick remiss till akuten i Falun och jag fick INTE köra själv. Mitt blodsocker låg skyhögt.
Väl i Falun fick jag komma in relativt snabbt och ta ytterligare tre prover. För att de ville se det som läkaren såg, de ville utesluta alla möjligheter till att det bara var en tillfällighet. Efter en halvtimme så kom min läkare där tillbaka och sa "ja, du har diabetes.". Då bröt jag ihop, jag var inte chockerad om jag ska vara ärlig. Men det var så mycket att ta in den dagen.
Jag fick lämna ytterligare fyra prover för att de ska kunna fastställa om jag har typ 1 eller typ 2, har ännu inte fått svar på dessa. Sedan blev jag inlagd över natten för att smälta det hela samt träffa diabetesläkare och sjuksköterska.
Jag hade suveräna akutsköterskor och nattsköterskor. Stor eloge till dessa kvinnorna!
Diabetessköterskan träffade jag redan samma dag, hon ville visa att hon fanns där och att de inte struntade i mig, vilket var väldigt fint gjort! Och stackars Johan fick bara infinna sig i allt detta, men han fanns där för mig när det kändes som att världen rasade totalt. Min fina karl!
I onsdags så skrevs jag ut efter att ha träffat diabetessköterskan än en gång samt träffade diabetesläkaren sedan började den nya vardagen med medicin och tabletter. Som jag skrev tidigare så vet vi inte helt hundra vilken typ jag har, men jag vårdas för typ 2. Jag som alltid varit rädd för blod och stick i fingret och allt sådant skulle nu alltså sticka mig själv i fingret med min nya vän blodsockermätaren. Jag är inte tvungen, jag kan inte göra någonting åt det, men i början så var det bra för att se att det gick ner.
Jobbet och kollegorna har varit otroliga i detta! Jag sjukskrevs en vecka för att landa i detta och vänja tanken så gott det går. Det tackar jag dom tusen gånger om för!
I skrivande stund ligger mitt blodsocker på 13,4. Vilket är lågt för att vara jag på morgonen hittills.
Jag har varit arg, jag har varit ledsen, jag har mått fruktansvärt dåligt av tabletterna. Jag kan inte göra någonting åt saken, men det är fan inte rättvist. Det är en orättvis sjukdom som i mitt tycke inte bör finnas.
Så välkommen min nya vardag, min vardag med diabetes.
Igår och idag har jag fokuserat på inbjudningarna till bröllopet, kan nu äntligen säga att den är färdig! Utprintad, vikt, adresserade, frimärkta och igenslickade!
Vi fick nämligen grönt från lokalen igår som vi kommer spendera kvällen i. Inte det vi tänkt oss från början men det blir super ändå!
Nu är det bara småfix kvar sedan får denna dag komma mer än gärna!
Nu ska jag bara besluta mig om jag ska ha brudbukett eller inte.. hmm..
