Nu kommer de komma ett långt och egentligen ganska så onödigt inlägg, men detta beskriver hur jag tycker och tänker om saken.

 

Detta med att vara arbetslös börjar bli ordentligt tröttsamt. 

Det är inte alls lätt att vara ungdom (Eller ens arbetslös) i dagens läge, ofta vid farmor och farfar får man höra på historier om att det var bättre förr då man bara kunde gå dit man ville jobba, så fick man jobb. Även fast man fick börja längst ner så lyckades man ändå att jobba sig uppåt. Det är oerhört sant! Nu för tiden söker alla företag "yngre fläktar" till sina tjänster, men de flesta har kravet av arbetserfarenhet på si och så många år. Hur ska man ha en erfarenhet om man aldrig får chansen att ta sig ut då alla andra inom samma branch kräver i princip detsamma? Nu får man slita som ett djur för att ens lyckas få ett mail som svar. Då söker jag ändå jobb både spontant, efter ansökningar samt ute i butiker.

 

Jag har dock haft turen på min sida nu på senaste, på loppet av en vecka så har jag varit med om 2st informationsmöten, skall på ett tredje nu på torsdag. Hoppas stenhårt på det som är på torsdag så man kan börja få tjäna sina egna pengar och lyckas flytta hemifrån tillslut, igen. Denna gången för gott. 

 

Det finns två positiva saker med att varit arbetslös. Den första är att jag fått spendera en massa tid med Wilma och fått se med egna ögon hur hon utvecklats, istället för att se bilder. Den andra är att jag har tid för mina promenader och viktminskningen och full frihet att göra vad jag vill med det när jag vill.

 

Men det skulle ändå vara roligt att ha någonting att göra om dagarna, samt ha pengar att spendera på saker som jag vill ha, filmer jag vill se osv. Skulle vara så kul att bara få beställa kläder till exempelt. 

 

Jag är dock oerhört tacksam över att mina älskade fina föräldrar♥ ställer upp såpass mycket som de gör! Utan er skulle jag vara chanslös!