Nu ligger jag i sängen bredvid Therese, galet mör efter promenaden. Haha tog en "liten" omväg till Therese. Istället för kilometern som är så tog jag mig en promenad på 5,7km. Känner mig som världens bas-ass! Så galet gött! Förstår inte varför det går emot så mycket att ta sig ut bara? När man väl är ute så går man ju av sig själv? Tokigt det där!