Men.. när det kommer till mitt hår är jag allt annat än safe och feg. Senast imorse så var tankarna helt inne på långt lockigt rödaktigt fint hår. Visionen om det perfekta håret som jag haft under en längre tid hägrade fortfarande. Tills jag snubblade över en bild på instagram som gjorde mig helt galet impulsiv och Hux flux satt jag en timme senare på en pall hos min syster och övertygade henne att klippa! Sagt och gjort så klippte vi, mer och mer landade på golvet. 

Någon timma senare så var detta resultatet. Cirka en decimeter kortare där bak, sluttande framåt. Lite Victoria Beckham över det hela. En längre bobfrisyr. Men det mest chockerande av det hela (då jag tidigare haft bobfrisyrer i alla dess olika längder) var att jag dessutom färgade håret svart. Har aldrig tidigare varit svarthårig. Så idag var det fullt med impulser och dylikt som inträffade där på pallen hos min syster. Men ack så nöjd jag är! Vem behöver en karl när man kan vara kär i sitt hår?