Spår av missbruk. Statusuppdateringar som visar hur hängiven du är sakfrågan att Cannabis ska legaliseras. Hur många studier som än visat dess medicinska företräden, så vill inte arbetsgivaren riskera att anställa någon som är påverkad på arbetstid. Detsamma gäller alkohol: om någon vältrar och romantiserar ett stort alkoholintag. Visst kan det bli rosé flera dagar i veckan under semestern, men det behöver inte instagrammas varje dag.

Gränslösa värderingar. Rasistiska eller sexistiska värderingar uppskattas vare sig på arbetsplatser eller på internet.

Indikationer på att du begått brott. Det kommer att upplevas som ett hinder att anställa dig om du förskingrat 500 000 kr. Om du däremot redan från början är ärlig, kan du givetvis få en ny chans. Framförallt om du söker ett arbete där du inte hanterar känsliga uppgifter eller tillgångar.

Vem lägger egentligen ut sådant? Visst okej man har yttrandefrihet. Men vem som helst kan väl förstå att man inte gör sådant på nätet? Eller har jag fel?

Allting finns till en viss måtta, ja. Klart du får visa alkohol (men som sagt kanske inte varje dag.) och självklart ska man vars ärlig osv. Men man måste alltid filtrera sig själv när man lägger ut saker på internet. Man måste alltid tänka tanken "vilka nackdelar kan detta ge mig?" Innan man trycker på skicka eller dela. 

Jag anser mig själv vara någorlunda lyckligt lottad på denna fronten, jag minns inte sist jag drack alkohol ens en gång. Det är inget för mig längre, finner inget nöje i det på samma vis som förr. Redan då var jag självkritisk över vad jag la ut på instagram. Länge leve självdisciplin! Dessutom känns det inte så rockigt om man skulle råka på någon av mina elevers föräldrar på krogen, oavsett om man är skötsam som onykter eller inte. Jag vill ha mitt privatliv och mitt jobbliv separerade. Därav anledningen att jag inte jobbar nära där jag bor eller handlar. Visst klart man träffar elever med föräldrar då och då, men inte alls på ett intensivt vis. Vilket jag är oerhört tacksam för!