Att inte vara nöjd.
Hello friends.
Det är mitt i natten nu, jag väntar nämligen på något. Jag väntar på att mitt blodsocker ska gå ner en gnutta. Jag är trött, jag är trött på att det är en bergochdalbana. Jag är trött på att det ligger högt på kvällen och morgonen. Jag är trött på att hur mycket jag än försöker så lyckas jag inte riktigt.
Min kurva ser ut sådär som på bilden, dagligen. Det är en bergochdalbana utan dess like. Vissa dagar dalar den ner för mycket, kroppen skakar och det är bara fint att försöka hitta något att äta. Snabbt. Jag är rädd för att bli för låg, jag är livrädd för att hamna i diabeteskoma. Jag är rädd. Det är jag. Jag trodde inte att jag skulle vara det, men jag är det.
Men för att lätta lite på alla negativa känslor så är det ändå "okej" på något vis att det är bergochdalbana, jag lär mig fortfarande. Jag kan långt ifrån allt, jag kan inte detta med kaloriräkning än, jag kan inte detta med att måtta rätt med ögat än. Jag har inte rätt dosering än, jag är fortfarande i inlärningsfasen. Men ändå, jag är en såndär envis människa. Jag vill ha en jämn kurva, jag vill att mitt nästa HBA1C ska visa att det sjunker. Jag vill att det ska vara perfekt, jag har helt enkelt för höga krav.
Helst av allt vill jag bara vara frisk...
Kommentarer
Trackback
