Så var det onsdag, mitten på veckan. Men just nu så märks det inte av då jag är hemma. Varit hemma sen i tisdags förra veckan, så dagarna spelar liksom ingen roll just nu. 

 

Ute blåser det nästan storm, det gör det inuti mig just nu också. Ska alldeles strax sätta oss i bilen och styra kosan mot Falun än en gång. Har packat om jag blir kvar, men hoppas att jag får åka hem. Det är bara att bita ihop och trycka in den där sprutan i magen. 

 

 

Det är tufft att ställa om sitt tänk för att en vecka senare få lov att ställa om sig igen. Men det ska gå bra, det kommer att gå bra. Det vet jag ju! Men kan ändå inte undgå att vara nervös ändå..